Det finns många i dagens Sverige och övriga västländer som är övertygade om att de lever i ett övervakningssamhälle. Det har däremot funnits reella kontroll- och övervakningssamhällen mycket nära Sveriges gränser. Dessa staters kontrollapparater spred även sina tentakler in över vårt land. I Östtyskland (DDR) fanns organisationen Stasi och i Sovjetunionen och dess vasallstater verkade KGB och dess systerorganisationer.
Stasi, eller egentligen Ministerium für Staatssicherheit (MfS) och Staatssicherheitsdienst (SSD), verkade i DDR från februari 1950 till januari 1989. Denna säkerhetstjänst verkade inom alla statliga organ och hade informatörer och infiltratörer överallt. Kort innan verksamheten lades ned hade Stasi 91015 heltidsanställda agenter i DDR och minst 173081 informatörer. Antalet informatörer har enligt beräkningar i själva verket varit ca. 500000. Under de sista veckorna av sin verksamhet förstördes mängder av dokument i Stasihögkvarteret i Berlin. Man har beslagtagit mer än 16000 säckar med förstörda dokument som man arbetar med att rekonstruera. Enligt en hög stasiofficer kan antalet informatörer varit nära 2 miljoner om man inkluderar de som bara enstaka gånger lämnade information till Stasi. Det innebär att det i DDR fanns en agent eller informatör på 6.5 medborgare. Stasi förfogade även över nära 2000 hemliga agenter i Västtyskland som hade infiltrerat partier, universitet och massmedia bland annat. Även i andra länder, inklusive Sverige, fanns det stasikollaboratörer.
På varje större arbetsplats fanns det stasiinformatörer, på varje skola, universitet och sjukhus. Varje hyreshus hade minst en informatör som lämnade information om sina grannar. Stasi fick reda på vilka släktingar eller vänner som hade sovit över, när och hur länge. Stasi drev minst en bordell där de hoppades kunna erhålla känslig information för att pressa potentiella oppositionella. De avlyssnade personer och öppnade deras post, och läste alla skrivna nyhetsbrev m.m.. De avlyssnade och kameraövervakade mängder av hotellrum. De var speciellt intresserade av eller oroliga för utländska besökare till DDR och sådana övervakades noggrant. Bland deras informatörer märks ett stort antal spårvagnskonduktörer, portvakter och läkare. De ville ha informatörer som kom i kontakt med många människor. Ibland hade de informatörer i samma familj som de misstänkt oppositionella.
När de väl konstaterat att en person utgjorde ett ideologiskt ”hot” eller bara ville skrämmas, ägnade de sig åt psykologisk krigföring. Det kunde handla om att förstöra personens rykte, omöjliggöra dennes professionella karriär eller att miskreditera personen inom sin närmaste krets. Man bröt sig in i personens hem för att flytta på saker, ställa dit något, ta bort någon bild från väggen eller byta ut t.ex. teet i köket. Personen som var föremål för dessa aktioner kunde ofta inte sätta fingret på något konkret och ännu mindre peka ut säkerhetstjänsten som skyldig. Efter åratal av sådan psykisk terror kunde den oppositionelle bryta ihop och i vissa fall ta sitt liv. Personen orkade hur som helst inte ägna sig åt att motarbeta staten, vilket var ett av Stasis syften med behandlingen.
Stasi hade långt större övervakning av medborgararna än vad Nazitysklands Gestapo hade på sin tid. Gestapo hade en hemlig polis på 2000 invånare mot Stasi som hade en hemlig polis på 166 invånare. Tänk lite på det nästa gång du känner dig övervakad.