Många läsare av den här sajten tror säkert att övervakningen är något nytt och särskilt omfattande i det moderna samhället med dess övervakningskameror och digitala spår. Faktum är att övervakning av vissa medborgare har en mycket lång historia och kan eventuellt ha förekommit så länge som det har funnits någon form av organiserade samhällen på jorden. Några belysande nedslag i historien får tjäna som illustration.
Inkvisitionerna
Dessa var religiösa domstolar och i vissa fall politiska redskap för att kontrollera att menigheten utövade den Katolska tron på rätt sätt, det vill säga på det sätt som påven eller de världsliga makthavarna för tillfället tyckte var rätt sätt. Den mest beryktade var den spanska inkvisitionen som har många avrättade själar på sitt samvete. Den verkade under åren 1478-1834. Då de övriga inkvisitionerna mest var ett religiöst verktyg fanns det inslag av statens hemliga polis hos den spanska inkvisitionen och den kunde alltså användas även mot element som var misshagliga för kungahuset.
Gustav III:s hemliga polis
Nu kommer vi till ett ökänt men ganska okänt svenskt exempel. Efter Gustav III:s statskupp efter frihetstiden inrättades ett nytt polisväsende i huvudstaden 1776. Det som inte framgick tydligt för den vanlige medborgaren var att det samtidigt inrättades en hemlig polis. Dess arbetsuppgifter var mycket varierande men bestod i början av att bevaka utländska medborgares förehavanden i staden. Man bevakade således utländska ambassadörer och inbjudna teatersällskap. Senare blev dock den hemliga polisen ett verktyg för regenten att få reda på vad den politiska oppositionen sysslade med och vilka som hörde till denna.
Övervakningen under Andra världskriget
Under Andra världskriget var övervakningen av vissa medborgare omfattande. Det handlade dels om kommunister, syndikalister och radikala socialdemokrater. Även många personer som inom sina verksamheter kom i kontakt med de krigförande länderna övervakades kontinuerligt genom bland annat telefonavlyssning. Man såg främst kommunister, syndikalister och fackföreningsfolk som potentiella säkerhetsrisker och många av dessa skickades till speciella arbetsläger under en period av kriget. Där skulle de vara samlade och lätt övervakade, lägren kom av senare historieskrivare att kallas för interneringsläger. Där fick dessa personer utföra arbeten åt staten och de förvägrades att bära vapen, till skillnad mot alla andra inkallade män under kriget. Säkerhetspolisen och de militära underrättelseorganen hade genom angiveri och åsiktsregistrering koll på vilka de ansåg som säkerhetsrisker. Dessa personer hade ofta svårt att få vissa arbeten efter kriget då de ansågs vara ”subversiva element”
Alla stater har en övervakningsverksamhet. Det kan ju, som i fallet med Sverige under Andra världskriget, vara en rätt naturlig del av landets försvar. Däremot visar åtskilliga exempel genom historien och i samtiden dock att motiven bakom övervakningen ofta är att kunna kontrollera en misshaglig opposition. Dagens möjligheter för stater att övervaka vem de önskar är mycket stor genom informationsteknik och alla digitala spår som vi lämnar. När du köper en macbook air eller annan dator nästa gång och vill försvåra för övervakarna installerar du programvara som hjälper dig att behålla din integritet. Hur övervakarna sedan lägger pusslet och vilka slutsatser de drar är en annan fråga. Numera kan övervakarna utnyttja all datakraft och kunskap om vad vi gör på Internet.